Finner du inte svaret du söker är du varmt välkommen att ställa den i formuläret. Jag svarar alltid så fort och snart jag kan !
För att söka på sidan från en dator:
ctrl + F --> Kommer upp en liten ruta i högra hörnet där du skriver det ordet du vill söka efter.
Hemolys är när de röda blodkropparna går sönder och färgar serumet eller plasman "in vitro" (i röret). Olika grader av hemolys påverkar olika analyser olika mycket. Det finns ganska generella regler kring vilka analyser som påverkas av hemolys men desto mer avancerade våra instrument och metoder blir, desto mindre behöver vi som analyserar provet ha koll på dem.
Det finns sällsynta sjukdomar, både för människor och djur, där dom röda blodkropparna går sönder "in vivo" (i kroppen). De är mycket allvarliga men tack och lov lika ovanliga.
Hemolys i ett blodprov kan uppstå av massa olika anledningar! Dessa anledningar kallas för "felkällor". Under en "workshop" eller vid uppsättning av "ett eget labb" går vi igenom en mängd av olika felkällor och lär oss hur man undviker eller arbetar runt dem.
Precis som vi människor ;-)
Med hjälp av en "clot activator" stelnar blodet i ett serumrör lite snabbare.
Centrifugerar man ett provrör med blod som koagulerat får man serum.
Serum innehåller inga koagulationsfaktorer.
Rör med antikoagulans (ex EDTA, Lit-hep.) som centrifugeras skiktar sig alltid så att plasman ligger högst upp, de rödablodkropparna hamnar längst ner och mitt emellan dem finner man buffycoaten som bland annat består av trombocyter.
Buffycoaten kan störa vissa analyser, vilket är varför när man tar av plasman alltid bör lämna knappt 1 cm plasma. Detta gäller om det är ett stort rör. Använder man microrör får man ta av så mycket plasma man kan utan att rubba buffycoten.
I ett plasmarör med gel hamnar buffycoaten ihop med de röda blodkropparna. I dessa fall kan man således "hälla av" och nyttja all plasma i röret utan att oroa sig för att råka få med buffycoaten.
Buffycoaten är det gråa tunna lagret på bilden.
i Sverige har alltid grön kork.
Gula och röda rör innehåller "clot activator". Det är alltså meningen att blodet ska stelna i dessa rör.
Det spelar ingen roll hur blodet koagulerar i serumröret.
När röret centrifugeras hamnar allt där det ska vara.
Tre plasmaprover med olika grad och typ av lipemi.
Har man precis ätit innan blodprovstagning är det helt normalt att ens serum- eller plasmaprover blir lite "mjölkiga" pga lipider. Men de stör de flesta analyser till viss del och ställer således höga krav på våra analysinstrument att kunna kompensera för det.
Vid sjukdom där metabolismen av dessa fetter är nedsatt, i djur och människor, kan proverna bli så pass lipemiska att dom behöver snurras i en ultracentrifug.
Har man inte tillgång till en sån centrifug är det enda man kan göra att ta om provet.
I en labbvärld av "kontroller" så är det egentligen "Patientjämförelserna" som är viktigast.
Alla analyser och instrument måste kontrolleras med kontroller som har sina satta referensintervall. Men två instrument kan båda ha godkända kontroller men ligga på helt olika nivåer inom samma referensintervall.
Vanliga kontroller består även oftast av icke-humana vätskor som olika analyser kan reagera olika på.
Så när man har två olika typer av instrument som mäter samma saker eller om man har två eller flera av samma instrument och de vanliga kontrollerna går in, då gör man även en patientjämförelse för att se att instrumenten ger samma resultat med riktiga prover.
Har man ett instrument eller en snabbtest som det inte finns (fungerande) kontroller för kan man också använda sig av provjämförelser istället.
Här ser ni att jag "poolat" (blandat) ihop flera plasmaprover för kemianalyser och ett annat rör för att testa så maskinerna mäter hemolys korrekt.
Blodutstryk
Antingen skaffar man sig en liten apparat som gör utstryken åt en eller så övar man! ;-)
Uppsala djursjukhus och Synlab har bra instruktioner för hur man gör ett utstryk. Man gör på samma sätt oavsett om blodet kommer från en människa eller ett djur.
Viktigast är att anpassa storleken på bloddroppen (5-10µl) med vinkeln av utstryksglaset samt att försöka få "svansen" så lång som möjligt och helst på mitten av glaset. Det är i "svansen" man kan räkna cellerna.
Men du väljer själv hur du vill hålla / lägga glasen! Och tänk på att ha ett jämnt tryck -hela- vägen. Lätta helst inte på utstryksglaset förens du "åkt av" objektglaset.
P.S. Låt ingen lura i dig att det går att göra "bra utstryk" med vilket glas som helst. Utstryksglas är laserskurna med högre vinkel (90grader).
Vanliga objektglas är ofta skurna med en vinkel på 45grader.
"Svansen"
Att öva på att göra blodutstryk är alltid ett moment i Labb-workshopen !
#LyckligLabbNörd
På bilden ses:
- Erytrocyter (EPK)
- Trombocyter (TPK)
- Lymfocyt
- Neutrofiler
Kan du avgöra vad som är vad?
Scattergram
Detta är ett scattergram över vita blodkroppar (LPK).
Dvs:
Vad som mäts och illustreras i detta scattergram:
WDF =
Forward scatter
Cellernas storlek*
SCC =
Side scatter
Cellernas granulitet*
En "labb-centimeter" är nästan 1 cm. Det är så mycket plasma eller serum man bör lämna för att vara säker på att inte få med sig av de röda blodkropparna efter att man centrifugerat röret och ska ta av serumet/plasman till ett annat rör.
Kondens är en allvarlig felkälla som kan skapas om man stoppar in ett varmt/ljummet rör i tex kylskåpet.
Kondens är ju vatten så har man tur "späder" det bara provet men har man otur kan det bli hemolys i röret.
Socker (glukos) går att analysera i helblod och serum om analysen utförs inom 30 resp 60 min.
Glukos i ett citrat rör går att analysera upp till några dygn.
Citratet finns i pulverform i röret och det är därför det är viktigt att blanda detta rör extra noga så allt pulver löser upp sig och inte fastnar i en klump i botten eller uppe i korken.
Vid otillräcklig blandning kommer det sannolikt bli hemolys i röret. Vilket påverkar olika analysmetoder olika mycket.
Bild 1. Citrat i pulverform
Bild 2. Hemolys och citratklumpar vid korken.
Att få "blodsvar" innebär att när man för in nålen i kärlet så syns (och känns) det i vacutainern.
Dock finns det nålar där blodet inte syns, även om man träffat rätt. Då får man gå på "känsla" eller ta ett "slaskrör" med vacuum för att se om man fått blodsvar eller missat kärlet.
Bilden ovan är tyvärr på när jag sticker mig själv, vilket absolut inte rekommenderas (!) men är varför jag inte bär handskar.
Handskar skyddar inte bara mot smitta; dom skyddar även många gånger rent fysiskt mot skada.
Skulle du råka riva dig på nålen eller något annat vasst blir det kanske bara en reva i handskarna istället för i din hud.
Det är alltid rekommenderat att bära handskar när man provtar människor och djur !
Lär du dig att sticka med handskar kommer du alltid kunna sticka utan.
Lär du dig att sticka utan handskar kommer du aldrig kunna sticka med handskar...
Att sätta på ett bedövande plåster inför provtagning i armvecket på ett barn kan kännas lockande men var försiktig med att "lova för mycket".
Plåstret lindrar endast sticket, barnet kommer fortfarande känna det. Bedövar man huden kryper även kärlen längre in, vilket kan innebära att man behöver använda hårdare stas (som kan påverka provsvaren) och att det blir svårare att träffa rätt.
Vill du läsa mer i egenskap av som patient rekommenderar jag 1177.se "Lokalbedövande kräm och plåster"
* Ha ljud på ;-)
Detta är jag för några år sedan där jag provtar en kollega när jag blundar.
Det är absolut inget jag rekommenderar att man gör när man har en patient i stolen framför sig men det kan hjälpa att blunda eller titta bort för att hitta de där venerna med "stuts" i.
Vener man bara ser men inte känner går det inte alltid att få blod ur.
Detta är även nästan mer relevant för personal som provtar djur då dom många gånger har päls och lite mer "rörliga" och "svårfångade" kärl.
De som arbetar med provtagning arbetar med pre-analys och precis som när man tex bakar en kaka så måste receptet följas korrekt, annars finns det risk att sockerkakan blir en pannkaka^^
Den pre-analytiska fasen är där flest felkällor sker och tyvärr är de flesta av dessa fel svåra att korrigera i efterhand, dvs under analys eller post-analys faserna.
Den bästa lösningen på ett pre-analytiskt fel är helt enkelt att inte göra dem. Så under en kurs med AKAlab får man både lära sig hur man undviker pre-analytiska felkällor och hur man på smidigast sätt kan "rätta till" eventuella fel innan det är dags för analys och utan att sticka om patienten !